Everything i quiet except for all the voises in my head
Nu har det gått sådär länge igen. Suck, vad jag är dålig på detta.
Hur som helst så hade jag en toppen minisemester på dansbandsveckan. Vädret kunde så klart ha varit lite bättre men sällskapet var ju hur bra som helst. Hann dock inte träffa världens bästa Emma så mycket alls, vilket var väldigt synd. Det är verkligen dags för en skärpning på den fronten nu!
I övrigt så är jag inne på min näst sista vecka på redaktionen. De senaste dagarna har jag slitit som ett djur i en riktig soppa som bara blev mer och mer invecklad ju mer jag jobbade med det. Jag förstår inte hur någon har hjärta att ta pengar från äldre, försvarslösa människor. Eller så är det just det som de saknar, ett hjärta.
Här är den artikeln iaf. ifall någon är nyfiken;
http://www.dt.se/nyheter/mora/1.4954729-anstalld-pa-aldreboende-avstangd
Jag börjar få lite smått panik nu. Eller mer än lite smått faktiskt. Vad ska jag göra sen? Efter sommaren?
Inte hjälper det att en viss karl har en förmåga att påminna mig hela tiden, heller. Fast det är iofs bra att han gör det, för jag måste verkligen börja tänka själv på allvar. Men det är så mycket lättare att bara skjuta det ifrån sig och låtsas att det kommer att lösa sig.
Samtidigt har den där karln en förmåga att muntra upp mig, utan att egentligen göra någonting, när jag är slutkörd, grinig och uttråkad.
Igår hade jag kunnat gjort nästan vad som helst för att slippa sitta inne i en villa i Nusnäs med mormor och mamma. För igår fanns det egentligen anledning att "fira". 31 augusti och ett scoop. Men det finns väl all tid i världen att ta igen det.
Nåja. Det är onsdag. På fredag ska en ny tidning ut så det är väl bäst att sätta igång och jobba ordentligt.
Puss, hej.
Saybia - I surrender
För att den har en förmåga att gå på repeat i bilen just nu.
Hur som helst så hade jag en toppen minisemester på dansbandsveckan. Vädret kunde så klart ha varit lite bättre men sällskapet var ju hur bra som helst. Hann dock inte träffa världens bästa Emma så mycket alls, vilket var väldigt synd. Det är verkligen dags för en skärpning på den fronten nu!
I övrigt så är jag inne på min näst sista vecka på redaktionen. De senaste dagarna har jag slitit som ett djur i en riktig soppa som bara blev mer och mer invecklad ju mer jag jobbade med det. Jag förstår inte hur någon har hjärta att ta pengar från äldre, försvarslösa människor. Eller så är det just det som de saknar, ett hjärta.
Här är den artikeln iaf. ifall någon är nyfiken;
http://www.dt.se/nyheter/mora/1.4954729-anstalld-pa-aldreboende-avstangd
Jag börjar få lite smått panik nu. Eller mer än lite smått faktiskt. Vad ska jag göra sen? Efter sommaren?
Inte hjälper det att en viss karl har en förmåga att påminna mig hela tiden, heller. Fast det är iofs bra att han gör det, för jag måste verkligen börja tänka själv på allvar. Men det är så mycket lättare att bara skjuta det ifrån sig och låtsas att det kommer att lösa sig.
Samtidigt har den där karln en förmåga att muntra upp mig, utan att egentligen göra någonting, när jag är slutkörd, grinig och uttråkad.
Igår hade jag kunnat gjort nästan vad som helst för att slippa sitta inne i en villa i Nusnäs med mormor och mamma. För igår fanns det egentligen anledning att "fira". 31 augusti och ett scoop. Men det finns väl all tid i världen att ta igen det.
Nåja. Det är onsdag. På fredag ska en ny tidning ut så det är väl bäst att sätta igång och jobba ordentligt.
Puss, hej.
Saybia - I surrender
För att den har en förmåga att gå på repeat i bilen just nu.
Kommentarer
Trackback
