Handbollen blev ljuset i min vardagstunnel

Jaa, vad ska man säga om denna lördag då? Har varit helt inställd på att det varit söndag hela dagen. Men som tur är var det ju inte så.
Klev upp alldeles för sent, pluggade, handlade med syrran, pluggade lite mer och har sedan dess spenderat kvällen med att baka pizza och mysa med syssis.

Fick en ordentlig handbolls-kick idag också. Supercupen, matchen mellan Sverige och Tyskland. Det blev 30-30 och jag fick skrika ordentligt på slutet. Men jag måste ändå säga bra gjort. Det var ju ändå Tyskland, liksom.
Fick dock bara se andra halvlek, vilket var en ordentlig tabbe.
Men imorgon 13.15 möter vi Norge. Och jag är så laddad!!!
Mina pojkar ska slå de där norrmännen så hårt. Så hårt.

Nu ska jag krypa ner i säng.
Nej, det ska jag inte alls, först ska jag träna den här jävla armen, sen får jag sova.

TV4Sport imorgon 13.15. Missa inte det!!

Du får en sista chans, Lasse.

Idag har jag bett syrran beställa en biljett till mig till Winnerbäcks konsert här i stan om en vecka.
Jag velade in i det sista men nu ska jag iaf gå med syrran och hennes kompisar.
Det blir din sista chans, Lasse. Din sista chans att visa att du fortfarande har kvar det jag föll för, för så många år sedan nu. Lyckas du inte, då gör jag slut.

Jag vet att jag sa så för ett år sedan (eller var det två), efter konserten på Sundsta. Att det var sista gången. Men jag tycks inte kunna hålla mig borta. Nu har han uppgraderat sig till LLA. Från Sundsta till Färjestad. Det är lite som jag. Men frågan är om det blir bättre.

: Nu skulle jag inte säga nej till en fribiljett mot himlen :
För att det finns små guldkorn på nya skivan. Men de mycket små. Och få.

Dalarna i Gbg.

Ojojoj, vilken helg jag har haft.
Jag visste att det kunde bli kul men jag hade inte så höga förväntningar.

Kom till Göteborgs stad klockan tolv på fredagen. Martin försökte skrämma mig men misslyckades totalt. Sedan åkte vi hem till honom och hans pappas lägenhet. Fick lite lagad mat och sedan drog vi ner på stan i väntan på att Flanders skulle dyka upp. På kvällen blev det två omgångar Settlers, kortspel, chips och öl.

Vi sov alldeles för länge på lördagen och kom inte in till stan förrän lagom till lunch. Pojkarna letade kläder och jag impuls-klippte lugg.
Isabell mötte upp oss för att sedan ta sällskap med oss hemåt Ida.
Det tog en evighet för pojkarna att bestämma sig att de skulle med. Men de ångrar sig nog inte alls gissar jag.

Tacos, dricka, guitar hero och kastande av chilinötter hemma hos Ida och Crille. Det var grymt kul att träffa Ida igen.
Vissa var fullare än andra och vissa tyckte det var kul att kasta ner chilinötter i min urrigning. Vi tog oss till slut i kragen och drog oss in till stan runt 01.30. 
Efter förfesten kunde allting ha gått mycket bättre. Bankomatsystemet var helt nere i hela innerstan vilket försenade vårt planerade besök på Sticky.
Till slut tog vi oss ändå in men då hade Isa tröttnat och åkt hem och Ida hade försvunnit. Och så var dom bara fyra kvar. 

Efter Sticky ville jag träffa Olof som var på ett annat ställe. 
"Det är inte så långt dit, vi kan gå" sa dom. 
Måååånga smärtsamma minuter senare träffade jag Olof. 

Hemma var vi igen 06.30 och snubblade över morgontidningen. Men klockan skulle ju ställas om så egentligen var den väl 05.30. 

Men jag mådde så oförskämt bra i igår. Trots att det blev alltifrån mintu och tequila till vin och öl under kvällen. Mådde inte ett uns dåligt fast jag var ju otrooooligt trött hela dagen. 

Den planerade frukosten hos Isa blev det ju ingenting av tyvärr, eftersom vi sov långt in på eftermiddagen. 

Men hur som helst. Jag hade en grymt rolig helg. Nu är det bara att börja planera nästa.
Synd bara att min kamera la av lagom till vi kom till Ida. Men Isas gick ju varm och jag längtar efter bilderna.

På tal om ingenting. Den språkliga ackommodationsförmågan är facinerande.  

: Tonight´s gonna be a good night : 
: Touch these days and I´ll kill you :
 

21/10-09

Livsgnistan hos min vän Joxen finns fortfarande kvar. Pappa hade pratat med bilfixar-morbror och han ville tydligen laga den. Det skulle tydligen inte vara så svårt.
Woho säger jag för jag hade faktiskt gett upp hoppet.
-----------

Det smids stora planer för helgen i Göteborg.
Jag är inte så värst laddad men det ska iaf bli skoj att träffa Isa och Ida.
Våra planer inför lördagen kommer innebära tre åsnestarka viljor som garanterat kommer att spreta åt totalt olika håll. Det kommer bli intressant.
Men eftersom jag inte varit i stan på över ett år ser jag mig själv som en utböling och tänker inte ens lägga mig i diskussionen. Försöka iaf.
------------

Idag har jag tvättat mycket och pluggat lite.
Mer intressant än så blir det inte.
------------

Starbucks kommer till Sverige. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Nu ska jag sova. Det blir en lång dag imorgon.

: Att fånga en fjäril :

Framförhållning, någon?

Det verkar som om jag missade en hel del roligt på sittningen i lördags.
Det suger eftersom jag trodde att jag hade planer och valde att inte gå fast det skulle ha behövts. Men sen visade det ju sig att jag inte alls hade några planer.

Jag antar att allting inte alltid blir som man planerar.
Och att det nog är dags att vänja sig.

"Jag blir inte klok på dig"

Hej, jag heter Lisa Harkman och jag är ett medicinskt mysterium.
Nej, kanske inte riktigt.

Jag träffade min nya sjukgymnast idag. Emma var ung, lätt att prata med och hon hade till och med humor.
Men som alla de andra som jag träffat så kunde inte hon heller säga säkert vad det är jag lider av och vad man kan göra åt det.
"Jag blir inte klok på dig" sa hon när hon hade undersökt mig i närmare en timme.
Tydligen har jag symptom som pekar på två olika saker. Inklämningssyndrom och närvskada. 
Men hon verkar bra. För hon tror på mig och hon är villig att ifrågasätta läkarens utlåtande som jag fick för ett år sedan och även de andra sjukgymnasterna jag träffat.
Jag fick iaf en bunt med nya övningar, ryggen full med tejp och en ny tid om två veckor. Tills dess skulle hon forska vidare.

Så det känns ju bra. Men jag kan ju inte förneka att det inte är fruktansvärt frustrerande att sitta i samma sits igen. Efter 20 år med sjukgymnaster, operationer, streching och träning, träning, träning... När man till sist tror att man äntligen kan få ta en paus från smärtsamma övningar och låta benen vara som dom är.. Då... Ta-da! "Hej jag heter vänster axel och jag vill bara bråka lite" Och så sitter jag där igen.

Jag blir bara så matt.
-------------

Min vän Joxen mår inte heller så bra. Han fick bakläxa hos sin doktor.
Styrningen glappar och det var tydligen inte okej (det förstår ju såklart även jag). Så nu har vi en månad på oss att fixa det. Om vi nu ens ska bry oss om att fixa det. Annars är det tack och godnatt för min röde vän.
-------------

Redovisningen gick som en dans i eftermiddags. Typ. Mest för att vi blev sista grupp ut och allting som vi skulle säga redan hade blivit sagt fem gånger.
------------- 

Jag sitter och försöker kolla upp biljetter till Göteborg. Det är dags att boka dem nu tycker jag. Men SJ:s förbannade hemsida bara krånglar. Imorgon måste jag beställa. För på fredag åker jag äntligen!

Nu ska jag krypa i säng för jag måste upp och plugga imorgon innan föreläsningen och starten på det nya grupparbetet.

: I´ve got one hand reaching for heaven. And the other one is draging in the dirt :  

Fasaden fortsätter rasera

Jag tänker inte försöka inbilla någon om att jag mår bra just nu. För det gör jag inte.

Det är mycket som händer imorgon. Jag ska till min nya sjukgymnast för första gången här i Karlstad. Jag hoppas att hon är ung och fortfarande tycker om sitt jobb. Hon heter Emma och det låter ju ung, eller hur.
Joxen ska också till läkaren imorgon. Eller bilprovningen som det heter i hans värld. Om pappa kommer ihåg det vill säga. Jag har inte alltför höga forhoppningar.
Imorgon ska vi även göra klart enkätuppgiften och redovisa den som sista grupp för dagen. Denna gång kommer jag ta ett steg tillbaka och låta de andra sköta snacket. Jag är inte riktigt up for the job.

Nu ska jag ge upp denna dag som aldrig verkade vilja ta slut. Nu ska jag istället lägga mig i sängen och oroa mig för morgondagen.

Thåström - Ingen neråtsång 
                   Hjärter Dam

Lång dag, långt kvar

Det har varit en väldigt lång dag idag.
Sov tokdåligt inatt och undrade varför klockan ringde mitt i natten.
Först ut en redovisning av intervjuresultatet klockan åtta på morgonen. Sedan en informatörsintervju på Karlstad energi. Den godaste lunch jag ätit på länge (laxpasta) på Sofias och sedan en långdragen enkät-föreläsning. 

När jag kom hem dök jag rakt ner i disken och sedan började tevekvällen nere hos syster. Prioriterade inte riktigt pluggningen denna kväll. 

Blev inget besök hos sjukgymnasten idag som det var tänkt från början. Eftersom jag blev tvungen att prioritera informatörsintrvjun. Ett nytt försök görs på måndag. 

Imorgon blir det en tidig SPSS-introduktion och sedan är det bara att börja med nästa grupparbete. Så det blir nog en lång dag imorgon också. 

Det är Brothers and sisters på teve nu men jag känner att jag måste prioritera sömnen. 

Puss, hej.  

Lasse och Staffan tillsammans.

Staffan Hellstrand och Lars Winnerbäck. Tillsammans. Spökskepp.
Jag hittade den precis. Det är bra. Mycket bra.

"Varför ska regnet sjunga att jag måste sluta blunda"

Puss, hej.


Ugly Betty, Housewives, Christine och...

Brothers and sisters!!! Jag hade helt glömt bort Brothers and sisters.
Från och med nu tycker jag om tisdagar igen.
------------ 

Idag har jag haft den mest värdelösa föreläsningen hittills. Det fanns liksom inte en chans att hinna med i lärarens tempo... För en gångs skull tackar jag för Power Point-presentationer som kan läggas upp på nätet.
------------

Nu har jag bestämt mig. Det blir inget Göteborg för mig denna helg. Det är synd. Men om jag hade åkt nu hade det blivit alldeles för lite tid åt att umgås med mina boys och mina kära gamla vänner Isa och Ida.
Jag åker istället den 23e. Då kan jag åka redan på torsdagen och stanna till måndag om jag känner för det. Det blir så mycket bättre.
Så då är jag bokad.
-------------

Mitt element här hemma verkar vara helt stendött. Det är inte skoj för det är snorkallt.
Måste ta tag i det. Minusgraderna har inte kommit än men tänk när de väl gör det.. Då lär jag ju frysa fast.

Nu ska jag krypa ner under täcket och filten.

Puss, hej.

Ode to CK

Min nya fina specialgjorda almanacka damp ner i mitt brevinkast idag. Toksnygg!
Det är en liten hyllning till Christian Kjellvander, kan man väl säga.
På framsidan står det inte något så tråkigt som "År 09/10" eller liknande. Istället skrev jag dit "Touch these days and I´ll kill you" från hans underbara låt When the mourning comes.
Det var väl lite fyndigt, eller hur.
På insidan, ovanför mina personuppgifter står det:
"The Road
Christian Kjellvander
I love you like a song. I could play you all night long".
Mest för att den texten säger så mycket. Och gör mig på bra humör.
I övrigt är den svart och vit.
Äh, jag lägger in en bild helt enkelt. Längre ner.
-------------  

I övrigt hade jag en underbar helg. Trots att det inte blev någon inflyttningsfest eftersom jag inte kände mig helt frisk fortfarande och inte ville riskera att bli ännu mer dålig. Har inte tid att vara sjuk längre.
Men älsklingen kom hem och överraskade mig redan på torsdagen och sedan har han hjälp mig fixa en massa här i lägenheten. Det hela avslutade vi med god mat och dricka på Vedugnen.

------------- 

Denna måndag är ingenting att tala om. Jag har plockat och försökt plugga. Finns inget mer att säga om det.
Imorgon ska jag tillbaka till skolan igen efter över en vecka i sjuksängen.

Nu är det dags att sova.

Puss, hej.


Hyllningen till min husgud Christian Kjellvander. Både
snygg och praktisk.



Min fotovägg har fått en liten början. Nu är
det bara att börja fylla på.

 
Mina nya fina hyllor ovanför teven. Allt tack vare älsklingen.


RSS 2.0