"Jag blir inte klok på dig"

Hej, jag heter Lisa Harkman och jag är ett medicinskt mysterium.
Nej, kanske inte riktigt.

Jag träffade min nya sjukgymnast idag. Emma var ung, lätt att prata med och hon hade till och med humor.
Men som alla de andra som jag träffat så kunde inte hon heller säga säkert vad det är jag lider av och vad man kan göra åt det.
"Jag blir inte klok på dig" sa hon när hon hade undersökt mig i närmare en timme.
Tydligen har jag symptom som pekar på två olika saker. Inklämningssyndrom och närvskada. 
Men hon verkar bra. För hon tror på mig och hon är villig att ifrågasätta läkarens utlåtande som jag fick för ett år sedan och även de andra sjukgymnasterna jag träffat.
Jag fick iaf en bunt med nya övningar, ryggen full med tejp och en ny tid om två veckor. Tills dess skulle hon forska vidare.

Så det känns ju bra. Men jag kan ju inte förneka att det inte är fruktansvärt frustrerande att sitta i samma sits igen. Efter 20 år med sjukgymnaster, operationer, streching och träning, träning, träning... När man till sist tror att man äntligen kan få ta en paus från smärtsamma övningar och låta benen vara som dom är.. Då... Ta-da! "Hej jag heter vänster axel och jag vill bara bråka lite" Och så sitter jag där igen.

Jag blir bara så matt.
-------------

Min vän Joxen mår inte heller så bra. Han fick bakläxa hos sin doktor.
Styrningen glappar och det var tydligen inte okej (det förstår ju såklart även jag). Så nu har vi en månad på oss att fixa det. Om vi nu ens ska bry oss om att fixa det. Annars är det tack och godnatt för min röde vän.
-------------

Redovisningen gick som en dans i eftermiddags. Typ. Mest för att vi blev sista grupp ut och allting som vi skulle säga redan hade blivit sagt fem gånger.
------------- 

Jag sitter och försöker kolla upp biljetter till Göteborg. Det är dags att boka dem nu tycker jag. Men SJ:s förbannade hemsida bara krånglar. Imorgon måste jag beställa. För på fredag åker jag äntligen!

Nu ska jag krypa i säng för jag måste upp och plugga imorgon innan föreläsningen och starten på det nya grupparbetet.

: I´ve got one hand reaching for heaven. And the other one is draging in the dirt :  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0