"Lisa Harkman och jag ringer från NKP-sporten"

När man har jobbat i elva timmar och inte ätit mer än en äcklig baguett sedan frukost, då orkar i alla fall inte jag stå ute i kylan och vänta på en buss i en halvtimme när man precis missat den förra med en minut.
Så jag bestämde mig för att gå hem till syster och bryta mig in i hennes lägenhet. Men så kom jag på att hon inte var hemma och jag var inte säker på om jag hade hennes nyckel.
Det tar ungefär lika lång tid att gå hem, tänkte jag.
Så jag valde att svänga av efter Sundsta-bron och vandra hemåt mot Färjestad.
Och jag kom fram till pizzerian exakt samtidigt som bussen.

Min första dag som sportreporter gick riktigt bra. Även om dagen blev lite väl lång.
Men förmodligen blir den väl lika lång imorgon.

Jag har suttit framför datorn i stort sett hela dagen idag och nu är jag väldigt trött på det, så jag lägger av nu.

Aaaarggg... inte nog med att grannar bankar på sina jävla trummor timme efter timme. Nu sitter hans jävla kompisar där inne och ylar som en bunt döende blodhundar. Jag bankar förbrilt i väggen, men med deras ylande är det väl omöjligt att bankningarna går igenom. Hur mycket ska man behöva tåla bara för att det är lördag?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0