lillasysterdyster

Har varit ledig från jobbet idag. Men det har ändå varit en fullspäckad dag från tidig morgon fram till nu.
Dagen D har kommit och gått, och den blev bara bättre och bättre från början till slut.
Började med att vi hade en Folk och Försvar-övning i skolan. En övning som faktiskt visade sig vara ganska rolig och dagen flög förbi.
Jag kom dit och fick välja vilken redaktion jag ville hoppa in i. Jag valde DalaDemokraten, eftersom jag kände mig mest hemma där. Jobbet gick bra och övningsledarna var väldigt nöjda med vårt resultat.
Efter skolan hade jag lovat min syster att hjälpa henne och hennes kurskamrater med ett fotojobb till deras FBK-projekt, Så efter skolan var det bara att åka hem, grabba tag i kameran och gå till Arenan.
Det var kul att kunna hjälpa till och jag hoppas de blir nöjda med mitt resultat.
Tiden rann iväg lite för fort på arenan och handbollens minuter tickade iväg. Jag missade nästan hela första halvlek, men deras bästa halvlek fick jag se iaf. De spelade ganska kasst som vanligt (förutom Jonas Källman och målvakten Johan Sjöstrand) men de vann till slut med 27-24 mot Polen. Jag satt på golvet framför teven och skrek fast det bara blev sådär lagom spännande.

Efter matchen var det dags för världens bästa Christian Kjellvander på Koriander.
Syrran och Jessica hade sagt att de skulle hänga med, men de bangade en efter en av olika anledningar. Så jag gjorde som jag hade bestämt från början, jag gick ensam.
Förbandet var Lars Demian. Honom har jag aldrig hört tidigare, men han var en positiv överraskning. Riktigt bra faktiskt.

Det var ganska mycket folk och jag fick en väldigt dålig plats. Jag hoppades på att alla skulle få för sig att lämna det lilla rummet på Koriander, bara sådär. Och faktiskt så blev det nästan så. När Lars hade spelat klart skingrades väldigt många och jag passade på. Jag fick en plats nästan längst fram. Nästan lika nära som på Fesivalborg, fast bättre. Men jag fick också stå ganska nära högtalarna. Så nu är jag Kjellvander-döv på högra örat, men det gör inget. Det kan jag gärna bli hundra gånger om.
Efter ett tag började jag bli otålig för att han aldrig satte igång att spela. Men så plötsligt smyger någon förbi, inte ens en meter ifrån mig, och så står han där på scenen.
Och så fruktansvärt bra det var!
Men det bästa var att han avslutade med Polish daughter i en alldeles underbar version. Som jag har väntat i dessa år på att han ska spela den låten. Och det var så bra!!
Efteråt såldes det skivor. Jag stod och valde mellan två skivor och herr Kjellvander hjälpte mig att välja. Så jag gick därifrån med ett signerat exemplar av Songs from a two-room chapel i vinyl-version. Just nu ångrar jag att jag fick den där signaturen, men jag vet att jag hade ångrat mig imorgon om jag inte tog den. 

Sedan blev det lite värre när jag insåg att bussarna hade slutat gå. Det hade jag ju helt missat att kolla upp, eftersom det i mitt huvud är fredag eller lördag idag. Så det var bara att börja traska hem till Färjestad.
Tur att jag hade många fina videoinspelningar i mobilen att titta på medan jag gick hem.
Så dagen blev ännu bättre än jag hade vågat hoppas på. Hade bara min älskling väntat på mig när jag kom hem, då hade det blivit ännu bättre.

Morgondagen är också fullbokad, men det tar jag imorgon för det blev ett ordentligt långt inlägg det här.
Nu ska jag krypa till sängs och hoppas på att jag får sova lite imorgon på min första lediga dag på två veckor.

Puss, hej.

Christian Kjellvander - Polish daughter
För vad skulle passa bättre en kväll som denna?