"Det är ett jäkla jobb att göra en tidning"

Jag hade så mycket att berätta. Men det liksom fastnade. Jag är jättedum och jättetråkig, men jag är så fruktansvärt trött på telefoner. Urless helt enkelt. Allting tappar liksom sin charm och sitt nyhetsvärde när det måste tas över en telefonlinje. Jättesvårt att förklara...
----------------
Jag har iaf haft en riktigt riktigt riktigt bra dag idag. Den har innehållit allt som detta jobb ska innehålla.
Virrade runt i Vika på förmiddagen innan jag hittade till redaktionen för Snowrider och Street & Strip. De verkar vara ett grymt gäng och jag skulle tippa att de har väldigt roligt på sitt jobb. Fick till några riktigt bra bilder (om jag får säga det själv) (Jag måste verkligen skaffa ett vidvinkel-objektiv!!) Även fast den bästa bilden inte gick till redigeringen. Den var en höjdare och de ville ha en breddare, så det var väldigt synd. 
Träffade även på min gamla klasskompis Ann-Sofie som jobbar där som layoutare.
---------------
Åkte tillbaka till Mora och skrev artikeln plus de andra från igår. Allting flöt på rätt bra. Chefen hade lite panik eftersom en del grejer föll, eller krånglade och inte blev det bättre av att min kartutställnings-grej var tvungen att bli utan bild (eftersom jag är så kass på att ta bilder).
"Då gömmer vi den på en enspaltare", sa hon.
 Och det hade jag absolut ingenting emot.
---------------
Och jag har fått min allra första etta-bild! Helt fantastiskt! (om de inte tänkt om till imorgon förstås) 
Det är den mest tråkiga bild man kan tänkas ha på ettan, men den är ändå min. Och jag förstår verkligen inte hur de tänker.
---------------
Det har hänt en olycka, vem har ingenting att göra och vill åka?, sa chefen på eftermiddan
Dan var på den innan jag hann reagera. En motorcyklist som kört rakt in i en lastbil.
Det var ingen allvarlig olycka så de valde att inte byta etta-bild. För den hade varit så mycket bättre.
---------------
Jag fick en tröja idag också. En stor tjock tröja som jag gått runt och myst i hela kvällen.
Så får man inte göra. Egentligen. Men det förändrade ändå ingenting.
---------------
Så arbetsdagen har innehållit stress, äventyr, olyckor, tjat och alldeles för mycket kaffe.
Ibland älskar jag verligen det här jobbet!!
---------------
Chipp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0